Nedräkning till bokmässan

Ja, inte den i Göteborg alltså – det är ju ett tag kvar… utan den i Botkyrka nästa vecka. Av tre dagar ska jag bara jobba på den som som är fortbildningsdag för bibliotekarier och pedagoger, så jag missar alla spännande punkter de övriga dagarna.

Mina arbetsuppgifter blir att bemanna sociala medier – och tala om normer och litteraturförmedling, tillsammans med Lena Grönlund (som driver Resurssida) och Franciska Beckert.

Läs gärna mer i ETC, där min kollega Victoria (som är projektsamordnare) pratar om mässan

bokmässan

Två utställningar på Fotografiska

Just nu har Fotografiska (förutom en utställning med de bilder som vunnit pressfototävlingen Årets bild) två utställningar: Martin Parr och Andres Serrano. Väldigt starka och bra, på varsitt sätt.

Martin Parr är en brittisk fotograf som fotar vardagliga bilder på människor, som ur ett fotoalbum, men med en blick för bilder och en rå blixt som naglar fast det äckliga och fula i oss alla och det liv vi lever. Färgerna är ofta enormt starka. Inte bilder som gör en lycklig och harmonisk, men ett häftigt uppvaknande och väldigt välgjort.

Andres Serrano är mest känd för “Piss Christ” – en Kristus-staty sedd genom kiss. Han utforskar ofta just statyer och lika ofta kroppsvätskor. Blod, kiss, sperma… Religion, sexualitet och död syns i hans bilder. Han fotar explicita, normbrytande sexscener liksom döda kroppar och bajs. Dessutom porträtterar han både tiggare och Ku Klux Klan. Provocerande? Javisst. Och samtidigt nästan alltid vackert. Som vanligt har Fotografiska inget sätt att visa för besökaren att det kan vara explicita bilder. Barn springer omkring bland både lik och personer som kissar i varandras munnar.

Två olika fotografskap som båda är starkt tankeväckande och konstnärliga! Googling rekommenderas, det finns massor av bilder på nätet! /Tekoppen

Läslust!

Jag hade nog aldrig börjat läsa Montaigne om inte snubbe var kurslitteratur på kurs jag läser om att skriva kritik och essäistik. Men jag helgillade de här 1500-talstexterna och tror nog jag ska sluka samtliga tre tjocka band. Hur det blir med den ambitionen, ja det får tiden utvisa…

Seriehyllning

Anneli Furmarks “Den röda vintern” är ett fenomenalt seriealbum om sexualitet och politik. I en norrländsk bruksort på 70-talet pågår en omöjlig, förbjuden relation. Hon är medelålders, mamma, fru – och sosse. Han är en ung maoist som kämpar mellan att välja själv eller att viga sitt liv åt något större. Kampen i världen som blandas med kampen inom honom själv.

Furmark är alltid bättre än jag hoppas och då har jag ändå alltid extremt högt uppskruvade förväntningar!

Uppdaterad HBTQ-lista!

Jag har inte lagt ner så mycket energi på min HBTQ-boklista de senaste två åren, eftersom listan ändå känns så extremt otymplig. Men nu kom, sent omsider, 65 nya böcker med. Detta eftersom listan är den näst mest besökta delen av denna blogg – förstaplatsen innehas av en analys av Fröken Julie… – och då är det roligt med någon slags aktualitet.

Egentligen borde jag ha sysslat med något helt annat. Min uppsats, till exempel…

036c

Tove Ditlevsen for president

Dagens alltför bortglömda författare: danska Tove Ditlevsen, 1917-1976. Poet, mestadels rimmat, alltid starkt levande. Dessutom skrev hon romaner och självbiografier som “Gift” och “Tidigt på våren”. Jag läste henne när jag var tretton år och inte kunde sova på nätterna, utan utforskade mina föräldrars bokhyllor. Hon har skrivit mycket, både dikt och livsskildringar, som jag aldrig kan glömma bort.

Hela dikten som syns på bilden lyder så här:

Ensomme mennesker

Ak, du der holder et levende menneske

i din favn

og tror at dette elskede væsen

kan dæmpe dit hjertes savn,

og tror han kan følge din tanke

hvor ordene ikke kan nå

og gætte de vildsomme drømme

ingen i verden så –

du, der smiler af glæde

mod stjernernes ensomhed

og tror du har fundet en lykke

som ingen i verden ved;

en jordisk og ren lille lykke,

dyb og bestandig og god,

med rod i det levende hjerte

du hviler din pande imod –

en dag der ligner de andre –

kun er du lidt trist og træt –

skal du søge din elskedes øjne

og se han er glad og mæt,

og mærke ham lukke sit væsen

om hygge og aftenfred,

mens mørket blegner i stuen,

og stjernerne går i skred.

Og lydløst brænder din lykkes

flakkende flamme ned,

og ind i den gode stue

slår bølger af ensomhed,

og ingen ved hvad der skete,

og ingen har gjort dig fortræd,

kun er der et menneske hos dig,

som ikke kommer dig ved.