Johannes Heldén – First contact
Dystopiskt rymdepos med mycket botanik – och en bortsprungen rymdskeppskatt!
Matilda Södergran – Överlevorna
En dubbelt prisbelönt och bitvis alldeles fantastisk diktsamling.
Alba Mogensen – Hon den roliga
En poetisk romandebut som tyvärr inte föll mig i smaken.
Judith Kiros – O
Kiros debutdiktsamling är lekfull, intellektuell och spretig på ett givande sätt.
Jag upptäckte den danska författarinnan Tove Ditlevsen (1917-1976) när jag som sömnlös tolvåring sökte förströelse i mina föräldrars bokhylla. Där fanns flera av Ditlevsens böcker, utgivna i Trends pocketserie: ”Tove Ditlevsen om sig själv”, ”Tidigt på våren”, ”Gift”, ”Man har gjort ett barn illa”. Jag fängslades av hennes liv, men kanske framför allt av dikterna som glimtade till här och var i prosan.
Och Ditlevsen är en sådan författare som jag aldrig riktigt har kunnat släppa. Jag har skaffat fler och fler av hennes böcker, läst en del av dem, översatt hennes dikter på lediga stunder, känt mig lite besatt och förälskad och många gånger önskat att hon skulle få en svensk renässans.
Nu har det hänt! Ninni Holmqivst har nyöversatt ”Gift”, sista delen i Ditlevsens självbiografiska trilogi. Och till skillnad från många andra utgåvor av moderna klassiker så har Ditlevsen fått ett enormt genomslag, både på kultursidorna och i bloggosfären. Det är uppenbart att ”Gift” slår an något i samtiden, samtidigt som Ditlevsens språk och berättande charmar, rakt genom de nästan fyra decennier som gått sedan den skrevs.
Jag hoppas att många också hittar till Ditlevsens övriga författarskap – så gott som alla hennes romaner har tidigare översatts till svenska och de är ganska lätta att hitta på den antikvariska marknaden. Särskilt de första två delarna i den självbiografiska trilogin hoppas jag att många läser. De är egentligen nödvändiga för att verkligen förstå ”Gift” och finns samlade i volymen ”Tidigt på våren” (1974), i Vanja Lantz översättning.
Om min omläsning av ”Gift”, i Holmqvists svenska språkdräkt, går det att läsa i Svenska dagbladet. Och här är några få andra exempel ur den rika floden av rapportering:
Under en av sommarens varmaste dagar hade jag förmånen att få träffa Beate Grimsrud för ett samtal i Tantolunden, om Hornsgatan, existensen och en hel del däremellan. Läs intervjun här, men läs framför allt Grimsruds nya roman ”Jag föreslår att vi vaknar” – och läs hennes förra, ”Evighetsbarnen”, ifall du inte redan har gjort det.
I våras utlyste nättidskriften Opulens en novelltävling på temat familjeband – och min novell ”Vi närmar oss smärtans kärna” vann första pris!
Läs hela novellen här:
Hos Opulens finns också en intervju med mig om novellen och skrivandet i stort:
20 juli deltar jag i panelsamtalet ”Queer erotisk litteratur”, anordnat av Queernördarna, på Etowns queera fest i Eskilstuna. Ser verkligen fram emot!
Vad finns det för erotisk HBTQ-litteratur? Hur vanligt vanligt/ovanligt är det? Hur är det att skriva sexskildringar som ligger utanför hetero/cis normen, vad finns det för fallgropar? Detta och mycket mer kommer att diskuteras under ett panelsamtal lett av QueerNördarna.
Felicia Mulinari – ”Det som inte kan utplånas”
En komplex och väldigt läsvärd poesidebut.
Läs recensionen här
Pernilla Berglund – ”Rätten”
Poesi om natur och minnesdjup, ett brott som har begåtts och som kanske inte går att sona.
Läs recensionen här
Daniel Yousefi – ”Den åttonde kontinenten”
En dokumentär skildring, på en blandning av poesi och prosa, av tillvaron som volontär i flyktingläger. Välskrivet och starkt!
Läs recensionen här
Maria Seisenbacher, ”Sitta lugnt med ordentliga skor”
Koncentrerade poesi om en dement mor – i en diktsamling som jag tokälskade.
Läs recensionen här
De senaste veckorna har jag haft glädjen att se texter tryckta i lite andra sammanhang än vanligt – en artikel i Ottar, en novell i tidskriften Klass, en engelskspråkig recension på nättidskriften Versopolis Poetry och en recension från förra året som tryckts i Poesiåret 2018.
Senaste numret av Ottar har tema Mat och min artikel handlar om hur BMI-gränser för icke-akuta operationer slår mot transpersoner, som nekas könsbekräftande kirurgi på grund av övervikt och inte får stöd i sin viktminskning – extra problematiskt med tanke på överrepresentationen av ätstörningar i gruppen. Artikeln bygger på intervjuer med tre transmän och Edward Summanen, talesperson i transfrågor på RFSL. Läs artikeln här
Tidskriften Klass publiceras av Föreningen Arbetarskrivare och varje nummer brukar rymma flera dikter och en novell. Roligt, med tanke på hur få tidskriften som publicerar noveller nuförtiden. Jag har länge velat skicka in en novell, men inte riktigt vågat… Nu är jag väldigt glad över att jag tog mod till mig, för det var extremt glädjande att se novellen tryckt med fantastiska illustrationer av Nils Melander. Novellen ”Badkaret” skildrar en arbetsdag i hemtjänsten.
Versopolis Poetry är en nättidskrift om europeisk poesi. Under Littfest i Umeå har de tema skandinavisk poesi och jag blev tillfrågad om att recensera en valfri svensk diktsamling från de senaste fem åren – en ovanlig och rolig situation, eftersom litteraturkritik annars handlar om antingen det purfärska eller det redan klassikerklassade. Jag valde Sara Hallströms ”Jag vill att mina barn ska tillhöra” (2015) och det var utmanande att skriva på engelska, men också utvecklande att byta språk och inte kunna ta till sina vanliga formuleringar. Läs recensionen här
”Poesiåret 2018” är en kalender i bokform som samlar recensioner från Örnen & Kråkan, tillsammans med essäer om samtidspoesin. Min recension från förra året av Erik Bergqvists ”Skuggas vikt” finns här, liksom många andra recensioner – i ett betydligt längre format än dagspressens.
Lördagen 30 mars kl. 16.30-17.30 samtalar jag och Sam Holmqvist om translitteraturhistoria, på fina Trans Fest Stockholm. Hela programmet hittar du här.
Translitteraturens dolda historia (samtal)
Under de senaste åren har den svenska translitteraturen exploderat i omfattning och utforskat många nya områden. Men hur ser translitteraturhistorien ut – och hur har olika sätt att se på kön format de litterära skildringarna? Skönlitteraturen har alltid rymt könsöverskridanden – från fornnordiska myter och antikens Grekland till Shakespeare, 1800-talsromanerna och 1900-talets explosion av självbiografiska berättelser. Detta samtal om skönlitteratur, normer och läsning bjuder på både boktips, bokvarningar och diskussioner.
Sam Holmqvist är litteraturvetare och har skrivit avhandlingen ”Transformationer: 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Maja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt” (2017). Sebastian Lönnlöv är bibliotekarie och författare, bland annat till bokguiden ”HBTQ – Böcker bortom normen” (2014). Tillsammans satsar de på att skapa databasen Queerlitt, som ska samla svensk HBTQI-litteratur.
Två hela månader har redan gått, och jag har inte ens lyckats sammanfatta förra året! Men, bättre sent än aldrig…
Jag läste exakt 300 böcker under året, varav:
Eller, med andra mått mätt:
Några av de jag gillade mest:
I januari kom min tredje bok ut på BTJ förlag, Skrivet om skrivande – Läsfrämjande böcker, övningar och aktiviteter. Och i slutet av sommaren lanserades en queer-erotikantologi för unga där jag fått äran att skriva en novell. Jag talar förstås om Hetare – Elva noveller som känns, som kom ut på Rabén & Sjögren med världens roligaste lansering i form av tre olika panelsamtal under Stockholm Pride.
Dessutom skrev jag 18 recensioner i Svenska Dagbladet, och en handfull andra texter, varav den viktigaste var en intervju med den amerikanske författaren Garth Greenwell. Jag skrev också en gästrecension på Örnen & Kråkan och en artikel om representation i Bazar Masarin, tipsade om erotiska klassiker hos Lesbiskt arkiv och om translitteratur på bloggen Agenda jämlikhet. Och inte minst, jag hade med en diktsvit i nättidskriften Pralin.
Men det allra viktigaste, ur mitt eget perspektiv i alla fall, var att jag kom vidare med mitt romanprojekt. Inte så långt som jag hade hoppats på – men nästan. Kanske blir det trots allt en färdig bok till sist…
Jag jobbade på Nacka Gymnasium under hela året, som skolbibliotekarie och webbredaktör, men gick i juni ner från 75 till 50 procent – något jag velat göra i många år, så det var oerhört skönt! Och jag har verkligen världens roligaste jobb. Höstterminsstarten blev ännu mer intensiv än vanligt, i och med att jag samordnade utbildningskatalogen som går ut till niondeklassare inför skolvalet. Puh, det var mycket jobb! Men roligt, som alltid, att få hålla i det tryckta resultatet.
Jag hann också med fem föredrag och redaktörsläste två deckare. Redaktörsläsning hör definitivt till de områden jag vill satsa mer på framöver!
En katt som fick somna in. Ett långvarigt samboskap som upphörde, en ny relation som tog sin början. Vänskaper som fördjupades, bröllop att besöka, kusinbarn som föddes, gravstensavtäckning. Med mera. Ett omvälvande år på många sätt, inte bara för att jag fyllde trettio – efter ett par års trettioårskrisande… Dessutom blev jag äntligen vegan igen – och hade helskägg för första gången:
2019 ska jag:
I slutet av förra året skrev jag en grupprecension av tre böcker som kommit ut på Pequod Press – Hanna Hallgrens ”Ett paradis fastän förtorkat”, Eva Ribichs ”Om ingenting annat innan” och Kerro Holmbergs ”Morgonen efter valet”. Jag var besviken på Holmberg, förtjust i Ribich och golvad av Hallgren. Läs recensionen här
För det mesta skriver jag om poesi, men det händer att jag får en roman i knäet också. Henrik Bromanders kortroman ”Högspänning” är en intressant och välskriven skildring av elallergi och utanförskap. Läs recensionen här
Första boken på nystartade Nirstedt/Litteratur, Lina Rydén Reynols diktsamling ”Läs mina läppar”, föll mig inte alls på läppen. Läs recensionen här
Kalle Gustavsson Hedströms debut ”Mormorordning, hägringsöar” hade däremot något utöver det vanliga. Läs recensionen här
