Jag har njutit av John Donnes poesi, både på engelska och i Gunnar Hardings svenska översättning (i “Skabrösa elegier och heliga sonetter”). Särskilt gillar jag de riktigt skabrösa/skamlösa ungdomsdikterna om älskog, kroppsvätskor och loppor.
Men jag hade inte förstått att det är John Donne som ligger bakom både uttrycket “ingen människa är en ö” och Hemingways romantitel “For Whom the Bell Tolls” (“Klockan klämtar för dig”). Bägge i ett enda svep:
No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main; if a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend’s or of thine own were; any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.
Eller, i den översättning som finns på Wikipedia (vems?):
Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. Om en jordklump sköljs bort av havet, blir Europa i samma mån mindre, liksom en udde i havet också skulle bli, liksom dina eller dina vänners ägor; varje människas död förminskar mig, ty jag är en del av mänskligheten. Sänd därför aldrig bud för att få veta för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.
Ur “Meditation XVII”, i “Devotions upon Emergent Occasions” från 1623.
