Såg den här pjäsen förra veckan. Bästa teateruppsättningen jag någonsin sett. Bra berättelse, bra scendekor och -effekter, bra skådespeleri, bra musik… etc. Satt och grät. Så tungt om livet, som inte blir som en vill. Om att kanske vara skyldig fast en inte vill. Vill så skriva avhandling om Bergmans bok, som jag nu läser men tidigare inte stiftat bekantskap med.
”Varför finns jag?”
Text: Karin Salmson
Bild: Lina Sandquist
Ett barn ställer frågan i titeln: ”Varför finns jag?” Mamman svarar: ”För att jag ville ha dig!” Sedan börjar en dialog där barnet vill ha reda på hur det kom till och varje svar från mamman väcker en fantasifull fråga som illustreras i en tankebubbla. Handlar mammor barn i affären? Nej, barn måste göras. Av lera? Nej, av ett ägg. Ett stekt ägg? Och så vidare. En enkel och fiffig bok om de stora frågorna, med utrymme för lek. Fast slutet är lite klyschigt kanske…
3-6 år
”Mix kör”
Text: Malin Lilja
Bild: Matilda Salmén
Varför finns det så få böcker om bilar och andra häftiga fordon, med en tjej i huvudrollen? Här möter vi Mix som börjar med en bil men steg för steg byter mot något större, tills hon till slut är astronaut. Bra slutscen.
0-3 år
”Jakten”
Text och bild: Sanna Borell
Den här boken kom till efter att författaren haft ett samtal med sitt barn, som hävdade att mammor inte kan vara tjuvar – för mammor är goda och tjuvar är onda. På första sidan blir några frukter stulna och de som ägde frukterna jagar tjuven genom olika miljöer. Men tjuven kommer undan och på sista sidan kommer hon hem med frukterna till sina barn. En bok som kan väcka frågor och inbjuda till samtal om varför någon stjäl.
0-3 år
Tack till Olika förlag för friexemplar.
Sedan ett halvår tillbaka har jag slutat med all mineralbaserad kattsand. Ecolife är tillräckligt klumpbildande, men helt gjort av vegetabiliskt material. Lite mer lukt, men inte så att det stör. Rekommenderas!
På tåget
Rea på rean i lokala bokhandeln
Lugnet innan föredraget i församlingshemmet
Trösten efter föredraget
Utsikten från hotellrummet
Klara Wikstens ”Hjärnan darrar” är mer än värd allt beröm den har fått. En ömsint och hyllande blick på de människor som inte passar in. ”Dagarna”, Wikstens förra, var bra – men det här är ännu mycket bättre!
Ibids favoritsovsplats
En gång fick jag prinsesstårta av en låntagare. Nu fick jag en burk med sprängticka, även kallad chaga. Hälsokostsvamp. Här i närbild:
Jag skaffade en alldeles egen Instagram-profil igår. Idag är den redan nere p.g.a. säkerhetskod som aldrig kommer fram. Men det här var vad jag fick upp innan dess:
Ann Jäderlund!
Ann Jäderlund igen
Ny, vältecknad och angelägen serieroman!
Hej!
Daniel Clowes, en av mina absoluta favoritserietecknare! Ny serieroman på svenska: ”Patience”. Läskigt bra.
Det senaste året har jag gått kursen ”Kreativt skrivande II”, på distans från Linnéuniversitet. Att få respons på vad jag skriver och vara ”tvungen” att lämna in ett antal sidor med jämna mellanrum verkade vara precis det jag behövde och i början flöt allt på. Jag läste kurslitteraturen och alla andra böcker om skrivande som jag kunde komma över, bubblade av inspiration och klottrade i olika anteckningsblock så fort jag hade en hand ledig.
Sedan har det stagnerat. Senaste inlämningen á 15 sidor skrev jag på två dagar. Gissa om den blev genomarbetad…? Jag har mest känt mig less på hela projektet jag valt och intalat mig att det går så trögt för att jag egentligen vill pyssla med ett helt annat manus – men har jag gjort det? Inte direkt. Jag har skyllt på tidsbrist, men jag är ganska bra på att skaffa mig tidsbrist för att slippa ta itu med till exempel skrivande.
Jag har tvivlat på om jag ska gå fortsättningskursen, tänkt att jag bara ska ge upp. Om det kommer någon mer bok så får den väl komma, men jag orkar inte dra fram den. Igår hade jag bestämt mig för att börja skriva på terminens sista inlämning och fick tvinga mig att sitta ner vid skrivbordet istället för att göra något roligt, som att rensa avloppet.
Sedan lossnade det. Hela gårdagen var jag ett geni som skrev på världens bästa bok som snart är klar. Idag ser jag att det här stackars manuset har extremt långt kvar till något slags skick över huvud taget, men jag har åtminstone kommit en bra bit längre än för ett år sedan…
I höst ska jag ha det andra manuset som mitt ”projekt”, men redan i sommar hoppas jag komma loss med någon av dem. Åka bort och bara sitta ensam med texten.
Hur läskigt det än känns.
Att få träffa Winterson, en av de mest inspirerande levande författarna, var en upplevelse.
Att koka ner 45 minuters samtal med en snabbpratande citatmaskin till fem frågor och svar var en utmaning…
Jag var inte lika impad som vissa (många) andra av Chigozie Obioma ”Fiskarmännen”.
