Jag är mitt uppe i korrekturläsningens fröjder – eller rättare sagt så har jag sedan sist hunnit glömma känslan av att vara vansinnigt trött på sin text och samtidigt vara tvungen att läsa den. Flera gånger på raken. Med vaken blick. Visst är det givande också, när jag upptäcker saker jag vill ändra, men hälften av gångerna är jag för hjärndöd för att komma på vad det borde stå istället…
Nu närmar jag mig slutet av den här korr-rundan i alla fall, men har ett femtiotal sidor kvar (av tvåhundrafemtio) att traggla mig igenom. Den här helgen är jag hundvakt åt mina föräldrar under helgen, så jag och den nioåriga blandrasdamen Diva varvar manuset med blöta ruskpromenader.
I vanliga fall korrläser jag hemma vid skrivbordet, intensivt uppvaktad av en katt som i bästa fall vill ligga bredvid mig på skrivbordet, men ännu hellre mellan mig och skrivbordet vilket inte är så ergonomiskt – och när han börjar borra in sina klor i min arm av ren kärlek så är det inte jättetrevligt… Men det gör sig bra på Instagram i alla fall:
Här kan du se en liten video där Ibid hjälper till att peka ut förbättringsområden i manuset…
