"Aftonland" av Therese Bohman

Bokrapporter / Konst / Romaner Lämna en kommentar

Omslagsbild: Aftonland

Den första av Bohmans böcker som jag läste var “Den andra kvinnan”, som jag kände mig måttligt förtjust i – de långa resonerande partierna drog ner intrycket av själva handlingen. Sedan läste jag ändå “Den drunknade”, som var en total käftsmäll. Och nu kastade jag mig över “Aftonland” när jag insåg att den fanns på Storytel.

Ett par dagar senare hade jag och Karolina genomlevt en spännande historia mitt i all vardaglighet – dessutom med en finurlig upplösning. Jag gillar Bohmans avslappnade sätt att skriva, det korta formatet, hur hon ser både ledan och magin i ett vanligt och bitvis lite tråkigt liv. Karolina är inte särskilt sympatisk som person, men inte heller så dramatiskt osympatisk. En bra balans.

Att konstvetenskapen så totalt får genomsyra – liksom i “Den drunknade” – är riktigt lyckat. Jag har kul åt Bohmans beskrivningar av akademi och kulturvärld, även om jag inte känner igen mig helt.

Och med tanke på att Karolina fascineras av symbolismen så är det passande att boken om henne är så symbolmättad. För att inte tala om ap-experimenten hon läser om på kvällarna, som blir en egen bihistoria…

Väldigt läsvärt!

"Hausfrau" av Jill Alexander Essbaum

Bokrapporter / Hyllning / Romaner Lämna en kommentar

17266050_1277220399022996_1702423069315825664_n

En modern version av “Anna Karenina” eller “Madame Bovary”. En deprimerad hemmafru som vältrar sig i sin leda, söker tillfällig tröst i otrohet – och går under, i enlighet med den litterära rättvisans utmätta straff.

Det borde verkligen inte bli bra. Inte ens med psykoanalys som extra krydda. Men “Hausfrau” är riktigt bra. Den är svindlande skriven, den kommer nära och berör. Ledan blandas ut med inte bara frustration, utan också sorg och ett existentiellt sökande som inte finner något utlopp.

Även exilen – den rent fysiska, i ett kallt Schweiz och den rent mentala, i en självvald ensamhet – framträder i all sin skarpa nakenhet.

En läsupplevelse som tog andan ur mig!

 

Atwoods magi i novellform

Bokrapporter / Hyllning / Novellsamlingar   / / / / / / Lämna en kommentar

I “Moral disorder” (2006) skildras en kvinnas liv genom tolv noveller. Alla är egna, avslutade berättelser och kan läsas i sin egen rätt. De har dessutom ganska olika ton – en del är mer humoristiska, andra djupt sorgsna. Precis som livet går upp och ner. Samtidigt tecknar de ett livsöde, från barndom till medelålder. På så sätt kompletterar de varandra väl.

Och Atwoods språk är, som alltid, ren magi:

“At such times my mouth filled with words, too many of them, a glutinous pudding of syllables I would have to mould into speech […]”

“We can’t really travel to the past, no matter how we try. If we do, it’s as tourists.”

“another, more secret life spread out before me, unrolling like dark fabric”

Sällan är engelskan riktigt lika vacker. Texter flyter fram, oavsett mängden säregna ord som Atwood späckat dem med.

En alldeles lysande roman

Bokrapporter / Hyllning / Romaner Lämna en kommentar

102460_13061993_o_1

“Indianlekar” kom ut 2015 och är Felicia Stenroths andra bok – debuten hette “Bilder som inte angår mig”. “Indianlekar” har inte bara en oerhört snygg framsida, den är också extremt välskriven från första till sista sidan – och mitt i sin språkliga perfektion märkligt spännande, i sin ganska stillastående beskrivning av två unga kvinnors sysslolösa sommar på landsbygden.

Ebbas liv är en halvdan flykt från pappan Frank, som hon hela tiden återkommer till när han behövs. Hennes kusin Edith har permission från någon form av behandlingshem och ska bo hos Frank över sommaren, men hänger mest med Ebba i en sunkig lägenhet lånad från pojkvännen Jonathan. Till skillnad från Ebba är Jonathan redan en del av det arbetsliv som består av bemanning, tunga lyft och ständigt jakt på inkomst.

Det här är en bok om att mata hästar, supa sig full, försöka skramla ihop pengar nog för att köpa mat, försumma en hund och vara vilsen i skarven mellan ungdom och vuxenvärld – men också om att befinna sig på klassamhällets obarmhärtigt solbelysta skuggsida.

En helt superb roman som jag är glad att jag fick anledning att läsa inför recension av Stenroths nyutkomna diktsamling.

Publicerad: 2015
Förlag: Norstedts

"Avd. för grubblerier" av Jenny Offill

Bokrapporter / Romaner Lämna en kommentar

Bildresultat för avdelning för grubblerier

Den här fragmentariska dagboken rymmer ett antal stjärnklara citat. Med många snabba växlingar och ologiska hopp får vi följa en författare som blir mamma och en relation som knakar. Offill skriver originellt, men det faktum att hon lägger mer energi på varje liten beståndsdel än på helheten och sambanden gör att berättelsen inte riktigt kommer fram. Jag har ärligt talat lite svårt att förstå varför den blivit så hyllad.

Publicerad: 2014 på engelska, 2016 på svenska
Originaltitel: “Dept. of Speculation”

"Uppdrag Sweet Tooth" av Ian McEwan

Bokrapporter / Romaner Lämna en kommentar

Bildresultat för sweet tooth mcewan

Jag fortsätter avnjuta McEwans böcker i hög fart. Efter “Domaren”, “Lördag”, “På Chesil Beach” och “Amsterdam” var det dags för “Uppdrag Sweet Toth” som jag läste som eljudbok i Marie Richardssons uppläsning.

Det här är en fartfylld, spännande och rolig metaroman om Serena, som blir anställd på brittiska säkerhetstjänsten och får i uppdrag att erbjuda en skönlitterär författare två års försörjning för att han ska kunna satsa på sitt författarskap – och, förhoppningsvis, skriva böcker som säkerhetstjänsten gillar. Men två saker går fel direkt: Serena och Tom, författaren, inleder en relation. Och hans nya skrivprojekt är helt fel…

Serenas ångest inför att bli avslöjad löser McEwan på ett väldigt snyggt sätt. Och jag gillar att Toms noveller finns insprängda, som verk i verket.

Publicerad: 2012, både i original och översättning
Originaltitel: “Sweet Tooth”

Yoko Tawadas essäer

Bokrapporter / Essäer Lämna en kommentar

Tawadas roman “Det nakna ögat”, som om på svenska 2014, är en läsupplevelse jag sent ska glömma. Sedan dess har jag velat läsa essäsamlingen “Talisman/Förvandlingar”, utgiven på Ariel förlag 2009 – särskilt som jag haft två vänner som påmint mig då och då om att jag borde läsa.

Nu har jag läst denna samling av essäer (Talisman) och föreläsningar (Essäer). Vissa av texterna i “Talisman” är snarare litterärt högtstående noveller och väldigt häftiga. Andra är något torrare. Men jag fascineras av Tawadas poetiska sätt att närma sig essägenren – och det nästan etnologiska sätt hon utforskar det tyska samhället. Hon flyttade till Tyskland 1982 och började plötsligt fundera över rösters betydelse. Samtidigt blev hon akut medveten om att hon aldrig förut hade lagt märke till hår- och ögonfärger.

Ett stort tema i essäerna är också de språkliga skillnaderna mellan tyska och japanska. Hur hon är van vid att läsa bilder som genast säger henne vad de föreställer, men skräms av instabiliteten i bokstäver som först vid en viss kombination säger någonting – det räcker att flytta, ta bort, lägga till enstaka tecken för att budskapet ska bli ett helt annat.

Vidden av det språkliga främlingskapet drabbade mig som starkast i en av föreläsningarna. Tawada beskriver en uppläsning av en text, där hon reflekterade över ord med två O i sig. Någon i publiken påpekar att hennes eget förnamn också innehåller två O och förstå då inser hon att hon aldrig har slutat tänka på sitt namn som två bilder. Att det för henne aldrig kommer att innehålla två O.

Publicerad: 2010 (på svenska)

En hyllning till Solnit

Bokrapporter / Essäer / Hyllning Lämna en kommentar

Bästa essäsamlingen! Älskar Solnits sätt att väva ihop livet och världen till en enda berättelse #rebeccasolnit #essäer #böcker #litteratur #läsning

Jag har läst allt mer essäer de senaste åren. Jag har läst och tyckt om två andra essäsamlingar av Solnit – “Män förklarar saker för mig” och “Gå vilse. En fälthandbok”. Men jag blev helt golvad av “Det avlägset nära”, som tar avstamp i hur Solnit sitter med en hög aprikoser på golvet, från mammans trädgård – mamman har just hamnat på demensboende. Aprikoserna ligger och ruttnar som ett dåligt samvete och påminner om hennes livlånga krångliga relation till mamman.

Samlingen består av 13 essäer där 10 är dubbletter, så boken både inleds och avslutas med en essä som heter “Aprikoser”. Alla essäerna är sammanvävda med varandra som en enda stor berättelse om Solnits liv, liv hon kommer i kontakt med, miljöer och erfarenheter, läsningar… och det blir till slut en berättelse om varför vi berättar berättelser. Plus att en extra essä löper längs varje sida, längst ner – som en evig fotnot.

Ett läsmåste! Och jag bara måste läsa allt av Solnit som jag ännu inte läst…

Originaltitel: “The Faraway Nearby”
Publicerad: 2013, på svenska 2014

Några bokrapporter

Bokrapporter / Historiska nedslag / Klassiker Lämna en kommentar

Daria Bogdanskas debut "Wage slaves" är en serieroman om att jobba svart som papperslös och om facklig organisering, men också om hur komplicerat livet och kärleken kan vara. Om var en egentligen hör hemma. Och om punk! #serier #serieroman #wageslaves #dariabogdanska @galago_forlag

Daria Bogdanskas debut “Wage slaves” är en serieroman om att jobba svart som papperslös och om facklig organisering, men också om hur komplicerat livet och kärleken kan vara. Om var en egentligen hör hemma. Och om punk!Tone Schunnessons "Tripprapporter" är poetisk, patetisk, häftig, tröttsam och läsvärd. Allt på samma gång #böcker #litteratur #tripprapporter

Tone Schunnessons “Tripprapporter” är poetisk, patetisk, häftig, tröttsam och läsvärd. Allt på samma gång. Hennes egeninlästa ljudboksversion rekommenderas varmt!"För lite" är den sista av Boyes fem romaner som jag läser. Spännande och tänkvärd i hur den gestaltar de stora livsfrågorna genom vardagen. Inte lika stor roman som "Kris" eller "Kallocain", men betydligt bättre än "Merit vaknar" och kanske t.o.m. bättre än "Astarte"... #klassiker #läsning #böcker #karinboye

“För lite” är den sista av Boyes fem romaner som jag läser. Spännande och tänkvärd i hur den gestaltar de stora livsfrågorna genom vardagen, genom porträttet av en författare som tvingas skriva för sin försörjning snarare än att vara konstnär. Inte lika stor roman som “Kris” eller “Kallocain”, men betydligt bättre än “Merit vaknar” och kanske t.o.m. bättre än “Astarte”…Skulle bara kolla första sidorna men plötsligt vaknar jag upp, har läst 70 sidor och fattar inte riktigt vad som hände :O #böcker #bokslukning #vibaralyder #rolandpaulsenRoland Paulsens “Vi bara lyder” var en riktig bladvändare om absurditeten i system som tjänstemännen själva genomskådar.

Jag var inte så förtjust i slutet på "Amsterdam". Men jag måste erkänna att jag har en rejäl läskrush på McEwan just nu. Läst fyra stycken på raken, lånat minst lika många till och skulle lånat ännu fler om inte en låntagare smittats och dammsugit magasinet. Så går det när en ger bra boktips 😣 #ianmcewan #böcker #litteratur #läsning #bibliotekarie

Jag var inte så förtjust i slutet på “Amsterdam”. Men jag måste erkänna att jag har en rejäl läscrush på McEwan just nu. Läst fyra stycken på raken, lånat minst lika många till och skulle lånat ännu fler om inte en låntagare smittats och dammsugit magasinet. Så går det när en ger bra boktips 😣
Vad läser du på julafton? Själv fördjupar jag mig i antik synd #böcker #läsning #antiken #historia #sexhistoria
Dimitrios Iordanoglou skriver intressant och härligt icke-akademiskt i “Antiken by night. Sex, droger och dildos i den klassiska och inte så klassiska litteraturen”. Om hur antikens poesi och övriga litteratur speglar attityder till sex och droger.

Konstnärlig serieroman om sorg

Bokbilder / Bokrapporter / Serier Lämna en kommentar

"Pappa" av Hanneriina Moisseinen är en väldigt konstnärlig, självbiografisk serieroman om att som tioåring mista sin pappa - och att tjugo år senare inte veta vad som hände. Pappan försvann och återfanns aldrig #serier #läsning #sorg

“Pappa” av Hanneriina Moisseinen är en serieroman om att som tioåring mista sin pappa – och att tjugo år senare inte veta vad som hände. Pappan var på en ö med sina kollegor, men försvann under natten – och återfanns aldrig. Vare sig vid liv eller död. Vad händer då med livet? Hur gå vidare? För att gestalta sorgen använder Moisseinen både broderier, tecknade bilder och ren text. Resultatet är en både berörande och konstnärlig serieberättelse.