Bokrearelaterad glädje

Bokrapporter / HBTQ Lämna en kommentar

Pocketshop har börjat med rea, vilket rent psykologiskt fungerat väldigt bra. Idag hade Centralens största Pocketshop-butik rea på “Kim och skrutten” av Karin Frimodig och Sara Berg, som jag trist nog inte läst än. Den är väldigt välkommen bland andra bilderböcker i min bokhylla!

Denna bok handlar om hur det är att vänta på ett syskon.
Vilka förväntningar kan ett barn ha när mammorna väntar på en lite person som kallas för Skrutten?

“Kims mamma och hennes tjej Cicci säger att de har något spännande att berätta.
-Är det något jag ska få?
-Ja, säger mamma.
-Är det något man kan leka med?
-Ja, men inte än, säger Cicci.
-Kan man kasta den?
-Nej, det kan man nog inte, säger mamma.”

Kim är jätteglad för att hon ska få ett syskon. Men hur länge ska man behöva vänta på Skrutten egentligen?

Läsning i skuggan av livet

Bokrapporter / Citat / Jag / Klassiker 2 kommentarer

Jag är i Bryssel. Skulle ha åkt hem igår, men så blev det inte, på grund av terrordåden. Tack och lov hade jag bokat en flight vid femtiden på kvällen och inte vid åttatiden på morgonen. Nu försöker jag fördriva tiden tills jag vet något om hur, och när, jag kan komma hem. Allt är än så länge väldigt oklart.

Större delen av gårdagen kändes det osmart att gå ut, så jag följde nyhetssändningarna non-stop. Men på kvällen fick jag ro att läsa ut två böcker som jag redan var mitt uppe i. “En underjordisk dagbok” av Dostojevskij (samma som i tidigare översättningar kallas “Anteckningar från källarhålet”) och “Konst: Essäer om extas och skamlöshet” av Jeanette Winterson.

Dostojevskijs korta och ganska tidiga bok om en elak och vidrig man var riktigt bra och intressant på många sätt och vis. Jag har tidigare inte läst mer än “Brott och straff” och det var länge sedan, men nu kom jag på vad jag tyckte om med Raskolnikov: rösten som är så personlig och stark och verkligen sveper med sig berättelsen utanför alla ramar. Så är det här också. Huvudpersonen känns levande i allt sitt hat och självhat.

Wintersons konstessäer var tyvärr ganska uppblåsta och självförhärligande i tonen på ett sätt som inte gav mig samma glädje som hennes prosa. Sättet att såga allt realistiskt skrivande och alla “vanliga romaner”. Hylla Konstnären som någon som har en Vision och direkt kunna säga vad som är (och inte är) KONST. Inte se något värde i något som inte är KONST. Samtidigt beklaga sin icke-litterära uppväxt och se ner på alla som inte kan sin litteraturhistoria utantill.

Men det fanns en del bra citat:

”Konsten kräver långa tidssträckor. I likhet med katter har böcker ingen armbandsklocka.”

”Vem som helst kan dra ner på kraften – det är inte så man skapar en mjukt rundad ton. En mjukt rundad ton som fungerar på oss är en stark ton som konstnären utsatt för väder och vind.”

”[…] författares verk är inte en kartläggning av deras kön, sexualitet, mentala och fysiska hälsa. Vi tänker ju inte värva dem till flottan – vi försöker bara bekanta oss med deras verk.”

Alakoskis nya novell

Bokrapporter / Politik / Tips Lämna en kommentar

Jag kom in på Alakoskis författarskap via “Oktober i fattigsverige” och fortsatte med “April i anhörigsverige”. Men det var med “Svinalängorna” som jag insåg vilken skicklig fiktionsförfattare Alakoski är. Nu har jag införskaffat – och ser fram emot – “Håpas du trifs bra i fengelset”.

Men det här inlägget handlar om något annat, nämligen novellen “Omsorgen”, som just släppts på Novellix och även finns som e-bok. Rekommenderas! Politiskt men på en väldigt personlig, nära nivå om människokärlek i arbetet på ett gruppboende för personer med svåra psykiatriska problembilder. Om glappet mellan byråkratibestämmelser och människors vardagliga behov.

“De boendes cigaretter förvaras i lådor. Personalen på Tuvegården delar ut cigaretter en gång i timmen. Fabian vill röka morgon, lunch, kväll. Anne vill ha fem, sex cigaretter per gång. Agnetha som inte har råd med lika mycket cigaretter får ibland av de andra. De boende får vakna i sin egen takt. Men de röksugna vaknar redan vid fem. Då vankar de utanför personalrumsdörren som osaliga björnar i djurparken, förgäves på jakt efter sälar som ska sticka upp huvudet ur isvakar. Pernilla hör dem frusta men hon öppnar inte. Dels får de boende inte lära sig att de kan väcka personalen för att röka. Dels får hon inte lön förrän klockan sju.”

Kapitelbok om trans: Det är jag som är Mickan!

Bokrapporter / BoU / HBTQ / HBTQ-böcker / Normer och normkritik / Trans och könsroller / Transböcker   / / / / / / / 2 kommentarer

18800-45-9789186589547

Mickan är elva år och blir brutalt mobbad i skolan. Hon heter Mikael i allas ögon utom sina egna, men vågar inte slåss för sig själv när hon behandlas så illa av klasskompisarna. När familjen flyttar bestämmer hon sig för att börja om på nytt. Nu ska hon vara Mickan från dag ett. Ingen ska få veta att hon ansågs vara kille när hon föddes. För då skulle de ju inte kunna tycka om henne – eller…?

Det här med flytt är verkligen världens mest tacksamma ämne i en kapitelbok för mellanstadiet. Alla kan leva sig in i att börja om. Jag byte själv skola som tioåring och vet hur hela världen tycks bytas ut på ett både skrämmande och lockande sätt. Mickan är en härlig huvudperson och hennes omgivning är lagom ljust skildrad. Aldrig alldeles för tillrättalagd, men heller aldrig för mörk och tung att läsa om. Som helhet har boken sina detaljer på helt rätt ställe – den är helt enkelt korrekt, men aldrig tråkig. Tvärtom. Det här är rolig läsning. Både för mitt vuxna jag och min inre, fnittrande elvaåring.

Jag gillar att Mickan är så öppen inför allting, så som jag tänker mig att just elvaåringar kan vara. Hon har inte kommit i puberteten, så kroppen är inget problem – och kanske behöver den inte heller bli det senare? Malin Nilsson har tagit hjälp av Vanessa Lopéz för att få till porträttet av Mickan och det applåderar jag – fråga de som vet! Tonen i boken är ganska perfekt, enkel och rak men inte fördummande eller alltför förenklad.

Min inre redaktör gråter bitvis över textens utseende, men typografi är inte det viktigaste i sammanhanget. Det viktigaste är att en bok som inte funnits och som verkligen behövs nu går att läsa – och sätta i händerna på de som kan må bra av att läsa den. “Det är jag som är Mickan!” är definitivt något att tipsa om för alla lärare och bibliotekarier och andra människor med bok- och människohjärta därute 🙂

/Tekoppen

John Green – The Fault in Our Stars

Bokrapporter Lämna en kommentar

the-fault-in-our-stars.png

Jag har fnittrat mig igenom Greens och Levithans “Will Grayson”. Jag har försökt börja på “The Fault in Our Stars”/”Förr eller senare exploderar jag”, men inte fastnat. Nu kände jag däremot, till sist, att jag inte kunde hoppa över en bok som betytt så mycket för så många. Jag var nyfiken på hur den lyckades med det.

Svaret är nog: skriv om något oerhört tragiskt med oändligt mycket smart humor och skriv fram karaktärer som inte bara är döende i cancer utan också speciella, originella, rent ut sagt oförglömliga.

Visst är det lite cheesy emellanåt. Men jag grät på slutet. Oh som jag grät!

Och det säger nog allt.

Inspirerande bok om att skriva

Bokrapporter / Skrivande 2 kommentarer

Bodil Malmstens “Så gör jag – Konsten att skriva” från 2012 är svår att lägga ifrån sig. Sidorna flyter, flyger förbi i ilfart. Mycket luft, korta texter, men också ett personligt och roligt innehåll. Allvar saknas inte heller. Jag håller inte med Malmsten om allt – men jag roas och får perspektiv på skrivandet! Rekommenderas betydligt varmare än många andra av alla de böcker som finns om skrivande.

 

En sällsam debut

Bokrapporter / Novellsamlingar Lämna en kommentar

Jag har läst så många hyllningar av Stoors novellsamling “Bli som folk”. När jag börjar läsa är jag först lite skeptisk, tycker att språkets alla dialektala återgivningar står i vägen. Känns konstlat. Men så dyker några oerhört poetiska passager upp. Och själva berättelserna – de tillåter inget annat än att läsa och uppleva annorlundaheten. Utanförskapets vackra sidor, men också dess fula vinklar. Tankesätt som bitvis befinner sig långtifrån de stockholmska som jag själv är van vid.

Jag gillar hur novellerna hänger ihop med varandra utan att det blir alltför uttalat. Jag gillar de öppna sluten. Jag gillar att något har hänt som jag aldrig riktigt får fatt i och därför föreställer mig allt starkare. Jag är kort sagt precis lika impad av Stoors debut som alla andra.

En av de bästa novellsamlingar jag läst

Bokrapporter / Hyllning / Novellsamlingar Lämna en kommentar

Jag hade skamligt nog inte alls läst Merethe Lindström, men nu har jag fallit pladask för novellsamlingen “Arkitekt”. Det här är verkligen min kopp novellistik-te. Lagom långa så att historien verkligen utvecklas men aldrig stagnerar – och oerhört obehagliga, på ett sätt som kryper nära och tar sig in under skinnet. Svårt att glömma, lätt att drunkna i.

Nu tänker jag definitivt läsa “Dagar i tystnadens historia”, “Saknade” och nyss utkomna “Ur vinterarkivet”.

Har du läst något av Merethe Lindström?

Bilderbok om trans

Bokrapporter / HBTQ / HBTQ-böcker / Trans och könsroller / Transböcker Lämna en kommentar

newcover-jazz-vombat0317_Proof

“Jag är Jazz” har skrivits av Jessica Herthel i samarbete med Jazz Jennings och är illustrerad av Shelagh McNicholas. På svenska ger Vombat förlag ut denna bilderbok, vars illustrationer är ganska trista men budskapet är bra: det finns de som är transsexuella och det är ingen jättegrej, det går att få respekt och ett helt vardagligt liv.

Jazz har helt klar karisma och en historia att berätta. Sedan kanske inte precis alla känner igen sig, bland annat läggs väldigt stor vikt vid könsroller – men å andra sidan, någon känner säkert igen sig och varje barn som får en så här pedagogisk och enkel introduktion till trans* har helt klart lärt sig något av läsupplevelsen!

Bilderböcker som har allt

Bokrapporter / HBTQ 1 kommentar

pyretwebb

“Pyret och pingvinpapporna” av Sara Berg, Karin Frimodig och Johanna Aripiainen (Vombat förlag) är snyggt illustrerad, enkelt och ledigt rimmad, vardaglig och fin – utan att någonsin bli FÖR fin. Vi får följa Pyret och Pyrets två pappor under en födelsedag.

Äntligen fyller lilla Pyret år.
Papporna smyger så tyst det går.
Frukost på sängen och prassel-paket,
är ju det bästa som Pyret vet.

Värsta prutten, Lolly! (inbunden)

“Värsta prutten, Lolly!” av Åsa Karsin och Frida Arvidsson  (Olika förlag) är ganska annorlunda illustrerad, mycket färgglatt och fartfyllt. En berättelse att bli glad av. Om Lolly som lärt sig prutta med armhålan. Hennes pappor tycker det är kul, men kanske inte just på bussen… och när hon ska följa med sin mamma på en fest är det ju inte alls lämpligt. Eller?

Jag har inte läst “Konrads klänning”, men “Konrad lussar” av Åsa Mendel-Hartvig och Caroline Röstlund blev bra nu i juletider. Här handlar det om olika genusuttryck som inte dramatiseras alls utan Konrad och hans syster leker glatt med klänningar, glitter och annat. En enkel bok som nog fyller sitt syfte helt perfekt.

Och alla dessa tre är kanske inte några odödliga klassiker för vuxna att gråta över, men de gör sitt jobb och det med bravur. De är glada, roliga och fina – men aldrig söta, gulliga eller sockriga. De har både bild och text på rätt ställe. Och de är härligt befriande läsning!