Jag skaffade en alldeles egen Instagram-profil igår. Idag är den redan nere p.g.a. säkerhetskod som aldrig kommer fram. Men det här var vad jag fick upp innan dess:
Ann Jäderlund!
Ann Jäderlund igen
Ny, vältecknad och angelägen serieroman!
Hej!
Daniel Clowes, en av mina absoluta favoritserietecknare! Ny serieroman på svenska: “Patience”. Läskigt bra.
Ester Erikssons debut “Det finns ingenstans att fly” är en väldigt konstnärlig, tung men samtidigt vacker serieroman om hur den som hamnar i psykiatrin blir patient med allt vad det innebär – mediciner, diagnoser, tvångsvård – samtidigt som det rent mänskliga i obearbetad sorg och en osäker tillvaro inte tillmäts samma betydelse. Starkt och smärtsamt. Väldigt vältecknad. Rekommenderas för alla som orkar.
Seriealbum i all ära, men mycket bra serier publiceras digitalt. Här är en superb serieblogg, Mänskligheten och jag. Charlotta Björcks vältecknade, vassa strippar. Läs!
I senaste numret av Ottar fick jag äran att intervjua tre intressanta och mycket skickliga serieskapare: Fanny Agazzi, Sara Elgeholm och Julia Hansen.
(Titeln på detta inlägg är rubriken för dagens lucka i LitteraturMagazinets julkalender på Instagram.)
Eftersom jag älskar denna genre fanns det flera värdiga kandidater, men valet föll på Henrik Bromanders “Smålands mörker”. Litteratur kan få oss att uppleva och förstå något vi annars inte skulle ha lyckats sätta oss in i. Denna episkt tjocka roman låter oss följa Erik, en ung man med fascistisk ideologi. Läsning du aldrig glömmer.
Konstnärlig snippseriebok. Helt perfekt att bläddra sig igenom, men tål också att återvändas till.
En stark och läskigt vältecknad serieroman om hur livet kan bli. Ens bästa vän bara dör, fast han är ung och frisk. Mitt i sorgeprocessen och alla minnen slutar ens efterlängtade graviditeter i ömsom utomkvedshavandeskap, ömsom missfall.
På slutet grinar jag hejdlöst. För att det är så sorgligt och sedan ändå blir så fint. Agazzi håller mitt hjärta i näven – och kramar tårarna ur det.
Syster förlag har efter några få böcker etablerat sig som en av de mest intressanta svenska serieförlagen. Kul!
Förlaget Bifrost Books planerar att varje år ge ut en serieantologi om samkönad kärlek – men vartannat år med kärlek mellan kvinnor i fokus och vartannat år med kärlek mellan män istället. Antologierna ska heta Frey och Freya och är på engelska för att kunna spridas lättare och för att tecknare från hela Norden ska kunna delta utan att behöva översättas mellan olika språk.
Jag har nu läst den första antologin, “Freya 2015”. Det handlar hela tiden om kärlek mellan kvinnor, men inte nödvändigtvis i form av erotik, även om det finns en del riktigt intensiva sex-scener. Som alltid i antologier växlar stilarna, vilket ger både omväxling och en viss splittring. Kvaliteten på tecknandet är genomgående hög, men själva intrigerna blir ibland lite tunna, vilket är fullt naturligt för så korta berättelser.
Mina favoriter ur denna antologi är Sara Berntssons berättelse om vardagskärlek (med en underbart knubbig huvudperson, mer sånt!) och Therese Malmgrens ohämmade berättelse som också rör just vardagskärlek och -sex, men som verkligen flödar över åt alla håll av både tecknarglädje och kroppssafter.
Men det finns mer läsvärt i Freya och idén med att ge utrymme åt berättelser om samkönad kärlek – samt, inte att förglömma, utrymme åt tecknare – är bara att applådera.
Har återvänt till “Aniara” flera år efter att jag inte, alltför impad, läste detta rymdepos för första gången. Nu angår det mig mycket mer. Det behövde nog växa inpå mig. Och Knut Larssons mästerliga serietolkning gjorde nog sitt till. “Aniara” rekommenderas både som dikt och serie. Och Helen Sjöbergs insatser i en av flera operatolkningar! /Tekoppen
Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.
*
Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm av brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet.
*
Försök till räddning genom tankeflykt
och överglidningar från dröm till dröm
blev ofta vår metod.
Med ena benet dränkt i känslosvall
det andra med sitt stöd i känslodöd
vi ofta stod.
Jag frågade mig själv men glömde svara.
Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
Jag reste alltet runt men glömde fara –
ty jag satt fånge här i Aniara.
