Fullt upp!

Jag / Skrivande Lämna en kommentar

Det är mycket nu, men mest på ett kul sätt! Jag byter arbetsplats i månadsskiftet februari/mars, så nu avslutar jag ett jobb jag haft i fem år för att testa ett annat. Spännande och läskigt, allt på en gång!

Dessutom försöker jag, som vanligt, skriva en bok. Fast den här gången är det en beställd bok, vilket gör att jag har lättare att få något gjort. Deadlines sporrar! Om inga stenar faller ner från himlen kommer den ut i höst på BTJ Förlag, en bok om böcker om skrivande. Oerhört meta, jag vet.

Dessutom har jag råkat hamna i juryn för Kulturhusets Internationella litteraturpris. Och så recenserar jag som vanligt en del, men några artiklar i övrigt blir det inte tid till. Och av förklarliga skäl blir det mest böcker om skrivande, juryböcker och rec.ex…

Ibland är det lugnt och skönt i min hörna hemma där jag skriver, ibland får jag hjälp av Ibid:

Skrivbordssolsken #skrivbord #mitthörnivärlden #vårenkommersnart

Skrivbordssällskap ❤ #katter #skrivande #skrivbord

Min husse bryr sig bara om sitt Worddokument 😿 #stackarskatt #katter #skrivande

Ibid hjälper mig att tyda min slarviga handstil #sekreterarkatt #katter #skrivande #läkarhandstil

Serieroman tar avstamp i Cora Sandel

Bokrecensioner / Serier Lämna en kommentar

@annelifurmark är alltid bra. Att hon blandar en serietolkning av Cora Sandels Alberte med en nutida berättelse om Barbro som reser till Tromsø för att komma närmre Alberte, gör ju inte direkt saken sämre! #klassiker #corasandel #serier

Jag har läst allt av Anneli Furmark och gillat allt, men främst hennes serienoveller. ”En sol bland döda klot” är däremot en serieroman som blandar en serietolkning av Cora Sandels Alberte med en nutida berättelse om alltför ensamma Barbro som reser till Tromsø för att komma närmre Alberte, men istället hittar en oväntad vän.Stämningsfullt och vältecknat. En kärlekshyllning till Sandel och Alberte!

Publicerad: 2016

En hyllning till Solnit

Bokrapporter / Essäer / Hyllning Lämna en kommentar

Bästa essäsamlingen! Älskar Solnits sätt att väva ihop livet och världen till en enda berättelse #rebeccasolnit #essäer #böcker #litteratur #läsning

Jag har läst allt mer essäer de senaste åren. Jag har läst och tyckt om två andra essäsamlingar av Solnit – ”Män förklarar saker för mig” och ”Gå vilse. En fälthandbok”. Men jag blev helt golvad av ”Det avlägset nära”, som tar avstamp i hur Solnit sitter med en hög aprikoser på golvet, från mammans trädgård – mamman har just hamnat på demensboende. Aprikoserna ligger och ruttnar som ett dåligt samvete och påminner om hennes livlånga krångliga relation till mamman.

Samlingen består av 13 essäer där 10 är dubbletter, så boken både inleds och avslutas med en essä som heter ”Aprikoser”. Alla essäerna är sammanvävda med varandra som en enda stor berättelse om Solnits liv, liv hon kommer i kontakt med, miljöer och erfarenheter, läsningar… och det blir till slut en berättelse om varför vi berättar berättelser. Plus att en extra essä löper längs varje sida, längst ner – som en evig fotnot.

Ett läsmåste! Och jag bara måste läsa allt av Solnit som jag ännu inte läst…

Originaltitel: ”The Faraway Nearby”
Publicerad: 2013, på svenska 2014

En hybridbok om sorg

Poesi / Romaner Lämna en kommentar

Har aldrig läst någon bok som ens liknar David Grossmans "Fallen ur tiden" Om kentauren, en författare som växt ihop med sitt skrivbord. Om mannen som ger sig av till dödsriket för att återse sin son. Om en stad där alla har förlorat sitt barn, berättat av en krönikör som fått order om att inte minnas sin dotter. Berättat genom en vild blandning av prosa, pjäs och poesi. #litteratur #böcker #läsning #sorg #davidgrossman #fallenurtiden

Jag har aldrig läst någon bok som ens liknar David Grossmans ”Fallen ur tiden” Om kentauren, en författare som växt ihop med sitt skrivbord. Om mannen som ger sig av till dödsriket för att återse sin son. Om en stad där alla har förlorat sitt barn, berättat av en krönikör som fått order om att inte minnas sin dotter. Allt berättat genom en vild blandning av prosa, pjäs och poesi.Resultatet är en märklig läsupplevelse, som i vissa stunder berör oerhört mycket och även däremellan är väl värd att ge sig åt.MANNEN SOM GÅR:
Där borta
ska jag röra vid
honom?
I hans eget
inre?
I hans avgrund?

KVINNAN I KLOCKTORNET:
Och han,
ska han också
vidröra dig
därifrån
och på ett sätt – 

MANNEN SOM GÅR:
Som ingen
har rört
vid mig
förr?

KVINNAN I HÄRVAN AV FISKNÄT:
Två människosmulor
var vi
ett ba
rn och
hans mo
der – 

 

Latin!

Historiska nedslag / Poddar och radio Lämna en kommentar

gu

Jag har nog aldrig varit så glad över ett VG, även om det här inte direkt var någon ren latinkurs. Men att lära sig mer om latin och samtidigt fatta en massa om språk, språkhistoria, idéhistoria, litteraturhistoria och historia i renaste allmänhet, var verkligt givande.

Vår enda kursbok var Tore Jansons ”Latin. Kulturen, historien, språket”. Om latinets historia, med en skrämmande genomgång av grammatiken – och en ordlista som jag bestämde mig för att läsa igenom, även om det inte ingick i kursen. Oj, så spännande det var, om än lite mastigt och torrt emellanåt… Latin lever verkligen vidare i moderna språk – halva svenskans ordförråd kommer ursprungligen från latinet, men ofta via diverse andra språk.

Bildresultat för tore jansson latin

Jag hade även stort nöje av Karin Westin Tikkanens ”Latinska ord”, som populärvetenskapligt (i ordets allra bästa mening) går igenom vissa latinska ord och hur de lever vidare idag.

Bildresultat för latinska ord tikkanen

Nu är jag lite hooked på latin och har fått för mig att jag kanske ska kunna lära mig det, även om grammatiken är oerhört skrämmande. Jag har länge velat satsa mer på mina alltför obefintliga språkkunskaper och tänker att om jag väl knäcker koden till latin, då borde jag banne mig kunna lära mig nästan vad som helst…

Fick denna bok i julklapp: ”Vivat Lingua Latina!” av Staffan Edmar. Om jag någonsin lyckas ta mig igenom den så finns det en uppföljare också, ”Vivat Litteratura Latina!”

Bildresultat för vivat lingua latina

Jag funderar på att någon gång framöver gå en ren högskolekurs i ren latin. Jag gjorde faktiskt sen anmälan till en kvartfartskurs på Linnéuniversitet, just för att jag just hade fått dess kurslitteratur i julklapp, men blev reserv 260 – kul att så många andra ville läsa latin!

Stockholms Universitet har en helt öppen introduktionskurs i latin – ingen anmälan, inget specifikt schema, bara att kämpa på och helt frivilligt att tenta av. Just saying…

Men först och främst ska jag lyssna på Bildningspoddens avsnitt om latin.

Gott nytt språk- läsår!

/Tekoppen

2016 som bokår

Bokslut / Läsning Lämna en kommentar

2016 läste jag 316 böcker.

114 diktsamlingar,
63 romaner,
50 fackböcker,
26 seriealbum,
26 barn- och ungdomsböcker,
21 novellsamlingar
8 pjäser
och några svårkvalificerade…

 

(Om du tycker att det låter jättemycket kan jag trösta med att bara 36 av dessa 316 böcker var tjockare än 250 sidor.)

2016 var året då jag läste klart Patrick Modianos böcker – som jag blev besatt av förra året.

Jag upptäckte, och blev smått besatt av, Ian McEwan.

Jag skaffade Storytel och lyssnade på ett antal ljudböcker medan jag tog promenader eller diskade.

Jag läste Erik Lindegrens och Gunnar Ekelöfs samlade dikter, med stort nöje.

Jag läste flera Nobelpristagare som jag inte läst tidigare, bland annat Giorgos Seferis, Vincente Aleixandre, Jaroslav Seifert och Odysseus Elytis.

Jag insåg att jag älskar Rainer Maria Rilkes dikter.

Jag läste äntligen första delen av Prousts ”På spaning…”  och de två första böckerna i Agnes von Krusenstiernas romansvit om Fröknarna von Pahlen.

Jag fastnade ordentligt för essäformatet.

I fackgenren snöade jag in på journalistik, bokhistoria, politik och böcker om skrivande.

Jag skrev 19 recensioner och intervjuade Jeanette Winterson.

Ett övermåttan bra bokår!